Hovkapellet i Residenz förklarat

Byggt för Maximilian I

Residenz fungerade som regeringssäte och bostad för Bayerns hertigar, kurfurstar och kungar från 1508 till 1918. Det växte fram ur ett slott som påbörjades 1385 vid den medeltida stadens nordöstra kant, känt som Neuveste. Maximilian I, som regerade från 1598 och blev kurfurste 1623, utökade palatset ytterligare och lät bygga ett nytt tvåvånings hovkapell mellan 1601 och 1603. Det ersatte äldre andaktsrum i Neuveste. Kapellet är därför ett ungt rum med palatsets mått mätt, då delar av palatset härstammar från 1300-talet.

Läs nästa: Musikrum på Münchens Residenz

Två våningar för två publiker

Kapellet var ordnat efter rang. Hovets medlemmar samlades på bottenvåningen, medan den regerande familjen följde den dagliga mässan från läktare som de enkelt kunde nå från sina gemak. I dag släpper slottet in museibesökare endast på läktaren, den nivå som den regerande familjen använde. En kör tillkom 1630. Sett från läktaren framstår rummet som en hög låda upplyst av välvda fönster, med altaret längst bort och bänkarna nedanför. En konsert försätter dig i samma rum, även om bokningssidan inte anger på vilken nivå platserna ligger.

Invigt åt den obefläckade avlelsen

Kapellet är invigt åt Jungfru Maria av den obefläckade avlelsen. Slottets egen redogörelse säger att valet troligen var Maximilians, eftersom han redan hade antagit Jungfru Maria som skyddshelgon för huset Wittelsbach och för Bayern. Samma fromhet visas på Residenz' utsida: dess västra fasad mot Residenzstraße har en staty av Jungfru Maria som Bayerns skyddshelgon i en nisch mellan portalerna, och portalerna vaktas av lejon. Kapellets invigning är därför en del av ett större uttalande som hela slottets fasad gör.

Altarna

Den stora centralmålningen på högaltaret är av hovmålaren Hans Werl, utförd omkring 1600. Den visar Jungfrun upphöjd i härlighet under Treenigheten. I mitten av 1700-talet utförde två mästare inom sydtysk rokok, Johann Baptist och Franz Zimmermann, de två sidoaltarna intill koret. Rummet rymmer alltså två perioder av arbete: högaltarets sena renässans och tidiga barock samt sidoaltarnas rokok. Högaltarets förgyllda ram är det ljusaste föremålet i rummet och det som fotografier av kapellet kretsar kring.

Stuckaturen

Gipsornament täcker väggarna och valvet, och det är det första de flesta besökare lägger märke till. Enligt den tyska Wikipedia-artikeln om Residenz invigdes kapellet 1603, dess rika stuckdekoration fullbordades i valvet 1614, och korets stuck anpassades till det äldre arbetet efter 1630. Reliefpaneler rymmer vapensköldar, änglar och bladverk, och ribbor delar in valvet i fält. Den vita färgen är en del av effekten, eftersom den gör det förgyllda altaret till den enda varma tonen i ett i övrigt blekt rum.

Ett slott återuppbyggt

Andra världskriget var katastrofalt för Residenz. I mars och april 1944 förstördes stora delar av övervåningen och många välvda rum på bottenvåningen, även om det mesta av lösöret hade förts bort i förväg. Slottsförvaltningen inrättade ett byggnadskontor i maj 1945, och återuppbyggnaden tog flera decennier. Residenz Museum hade öppnat 1920, och ytterligare avsnitt öppnades etappvis från 1958 till 1985. Slottets offentliga redogörelse säger inte hur kapellet självt klarade sig i kriget, så den här guiden gör det inte heller, och den beskriver endast rummet som det står i dag.